Att starta blogg och om verklighetsflykt
I fredags gick tankarna om att starta en blogg på allvar. Tanken har funnit där under en längre tid, men det är först nu jag kände att "börja allvar" med tanken. Jag förväntar mig inte att miljonertals ska börja läsa, utan jag ska bara vara glad om jag har en enda person som orkar läsa allt "ondskefullt" jag skriver.
Och för vara helt ärlig, så har jag "nadda" koll om bloggar. Senast jag läste någon blogg var på den tiden "lunarstorm" fanns. Jag har för mig att där fanns nåt skit som kallades för dagbok (?!) vilket jag bruka kika på för att skaffa en bättre bild på personer jag skrev till. Idagsläget vet jag knappt nåt. BlondinBella är väl den som anses som störst har jag hört. Men det jag mer går runt och undrar är; "vem fasen orkar inte leva ett eget liv och måste ständigt läsa andras bloggar?" Tydligen är intresset för verklighetsflykt väldigt stort. Att majoriteten bland de populära bloggarna verkar vara snygga tjejer (vart de har hjärnan är tydligen en annan femma) säger en del.
För den manliga läsaren symboliserar hon "drömkvinnan", medan för de kvinnliga läsarna symboliserar "ett ideal att eftersträva". Båda har de en sak gemensamt. De eftersträvar nåt vi kallar för "lyckan".
Oftast är det lättare drömma sig bort än ta tag i det som man upplever som ett problem i sin vardag.
Själv känner jag mig ganska säker på att internet inte är lösningen till lyckan, snarare tvärtom.
Tanken var inte skriva en uppsats i mitt första inlägg. Jag ville mest "säga hej" och påpeka att jag hade fått den japanska utgåvan av "Silverfang", vilket jag är väldigt glad över.
